samtal med Puentedura

Så kom då möjligheten under mingelkvällen att ställa några frågor till Ruben Puentedura, Ph.D. En fråga som han väckte och inte gav ett svar på under veckans inledande föreläsning handlar om när eleverna gör sig publika på något sätt. Blogginlägg, youtubeklipp, wikispaces mm som är bra redskap som hjälper eleverna ta sista steget i ett omdefinierat lärande. De deltar i ett sammanhang med uppgifter som är verkliga.
En motfråga som väcks:

Hur gör man med de elever som inte kan skapa texter i samma utsträckning som sina kamrater. Visst låter vi eleverna presentera på olika sätt, röstinspelning, bildspel, photostories osv men vi som lärare har ju också uppdraget att utveckla skrivandet (för alla elever). Vi vill och låter alla elever bli publika, men det är en balansgång. De som har någon form av hinder i sitt skrivande. Elever som inte accepterar sitt hinder och till varje pris vill göra som de andra. Föräldrarna som oroar sig för att deras barn skall bli retade för sina texter eller arbeten om man gör dem publika.

Det svar han ger är ett skolexempel, (vad vi gillar när han är så konkret!) Han berättar hur han sett skolor aktivt arbetat med mentorsskap även i publicering. Det fungerade så att äldre elever läser yngre elevers arbeten, inlägg på bloggar mm innan de läggs ut och ger feedback/forward på innehållet och hjälper även till med stavning för de med skrivsvårigheter. Mentorerna är också de första som ger kommentarer när deras adepter publicerar. Mr Puentedura säger i samma mening att det är bara de första kommentarer och motinlägg som man faktiskt läser, titta bara på hur vi vuxna gör själva. Sedan går man vidare till annat intressant.

Han tror också att oroliga föräldrar ingår i paketet och de är där och påminner oss om att vara försiktiga. Ytterligare framgång säger han, når man genom att låta dem samarbeta i större utsträckning, även om inte alla vill arbeta i par/grupp så finns det alltid några som vill. Då kan ju de som är säkra skrivare göra det och andra kan stå för innehåll. Såklart! Tack för svaren professor Puentedura.